"Dimensioner"

Av Sofie Berthet

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 403 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Nova-trilogin, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dimensioner
Andra delar i serien: -
Annat: 

Handling: Nova går i tvåan på gymnasiet i Skateholm och lever ett normalt tonårsliv med kompisar, killar och skola. En dag ser hon en kvinna som plötsligt tonas bort och kvar finns ingenting. Nova tänker att hon måste ha inbillat sig, men sedan börjar annat konstigt hända. Nova får en känsla av att vara förföljd , men vet inte vad hon ska akta sig för. Samtidigt träffar hon den fantastiske Alex som precis flyttat till Skateholm och de kommer varandra nära direkt. Fast det är något som inte stämmer. Konstiga varningar om att Nova ska se upp för Alex, och känslan av att vara förföljd lämnar henne inte. Samtidigt beter sig Alex skumt och verkar hela tiden så orolig och försvinner och kommer tillbaka med konstiga undanflykter. Det är något som inte stämmer, men Nova kan inte sätta fingret på vad, inte förrän Alex berättar det mest osannolika hon hört.

Omdöme: Jag hade någonstans ganska höga förväntningar på den här boken, men den levde inte upp till dem. Alls. För det första är det ingen unik handling, det här med tidsresor och sådant är väl inte nytt någonstans. Dock kan det vara ganska kul att läsa om med någon lite speciell twist, eller något utstickande, men det fanns inte där. Sedan har jag lite svårt för att förstå vad boken faktiskt handlar om. För det händer ing-en-ting. En konstig tid och sedan lite tidsresor och "Vi ska skydda dig, akta dig för dem, bla bla bla..."

Språket minns jag helt ärligt inte mycket, så det var nog varken superbra eller superdåligt. Helt okej med andra ord. Dock vet jag att det var väldigt segt, speciellt i början. Jag vet inte riktigt, men jag tror inte jag hittade något flyt och det var svårt att läsa vidare, för det blev aldrig så sjukt spännande som jag hade hoppats.

Karaktärerna är inte heller något att hurra över, men det känns som om mycket fokus låg där. På att få dem spännande och utstickande, men där har man helt ärligt inte lyckats något vidare heller. Varken Nora, Alex eller Eya var sådär fantastiska att man längtar efter nästa bok bara för att få läsa om dem. De var mest trista och vanliga och kändes overkliga. Dessutom förstod jag inte riktigt relation mellan Nova och Alex. Den kändes aldrig äkta, utan mest konstig och dessutom hur Nova såg på Alex var väldigt konstigt. Han var väl inte så speciell, förutom tidsresandet då.

Med all respekt vet jag att det måste vara svårt att skriva om framtid varvat med nutid. Det är så mycket att tänka på för att få allt att stämma och man kan inte tänka på allt. Och då kommer de petiga läsarna och säger att det inte är trovärdigt och feltänkt med framtiden... Förlåt. Men helt ärligt så hänger allt på första boken. Den måste ha fart och tvister och man måste få lära känna alla karaktärer bra, så att man vill läsa. Nästa bok kanske har mer fart, men om inte första boken hade så är det svårt att ta upp tvåan.

Däremot måste jag ge författaren lite cred, jag känner att jag är lite för negativ. Det som hon har lyckats bra med är att verkligen få till den här rysliga känslan och jag blev lite smårädd när jag läste. Det finns ett obehag bakom förföljelserna och det gjorde mycket för boken. Dessutom är omslaget riktigt läckert och det är häftigt hur titeln smälter in i bilden. Först såg jag den faktiskt inte.

För att sammanfatta: Helt ärligt, så är jag inte imponerad, men kanske är boken inte min typ. Det händer nästan ingenting och fokuset är mest på relationer och karaktärer, som inte är så lyckade. De är platta och ytliga och overkliga och man fastnar inte för dem. Språket är lite trassligt och för inte handlingen framåt, utan det går segt att läsa. Tyvärr kan den här boken göra att jag inte läser nästa bok, för första boken måste vara wow. Tvåan kan vara sådär och den sista måste återigen chocka och glänsa. Så är det bara och där lyckas inte Dimensioner.

Betyg: 
★ ★ ☆ ☆ ☆