Dit solen aldrig når

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Dit solen aldrig når är den tredje boken i Marianne Cedervalls serie om hobbydetektiven Anki Karlsson, som inte kan hjälpa att hon gång på gång blir delaktig i spännande och farliga brottsutredningar. Den här gången spänner brottshistorien mellan både dåtid och nutid. När den unga journalisten Ninni börjar kräva i en gammal historia kring ett boende som tog hand om kvinnor väcks oro i det lilla gotländska samhället.

Tryggve och Anki blir snart indragna, då Tryggve minns ett fall han hade hand om som sin tid som polis, och som nu kanske äntligen kan få sin lösning. Men när ett fruktansvärt mord sker blir det tydligt att det är allvar. Någon tycks vilka dölja det som skedde med kvinnorna på boendet för så många år sedan. Vem kan det vara, och vem är nästa offer på tur?


”Ninni hade tagit flera foton på de röda huslängorna och när hon visat dem för medarbetarna i församlingen hade hon fått en enda reaktion.
   ”Dit solen aldrig når”, hade den unge prästen sagt och menat klippan som skuggade området.”
s. 89-90 (e-boken)

* * *

Jag tar upp en Marianne Cedervalls böcker då och då, för att de är så otroligt mysiga, och därmed perfekta böcker att läsa när man inte vill engagera sig så mycket i något. Det är verkligt otroligt hur Cedervall lyckas skriva på ett så mysigt och härligt sätt, trots att hennes böcker till stor del bygger på mord och andra fruktansvärda brott, men det är också det som är styrkan i Dit solen aldrig når. Det finns så många olika känslor i boken, och det är imponerande hur författaren lyckas skapa spänning och obehag hos mig medan jag läser, samtidigt som andra partier i boken får mig att längta till gotländska socknar!

Det som skiljer Dit solen aldrig når från de tidigare böckerna om Anki och Tryggve är hur historiska händelser så professionellt blandats in i den nutida storyn. Det är alltid ett vinnande koncept att låta sin boks handling spinna över flera år, för det gör att allt blir otroligt spännande och intressant. Att Cedervall dessutom lyckats otroligt bra med detta är bara en bonus, vilket gör att boken verkligen fångar mig direkt, och sedan är det svårt att sluta läsa.

I övrigt måste jag dock erkänna att jag tycker att boken är för lik sina föregångare. Bortsett från inslaget om historia är konceptet likadant som i de tidigare böckerna, och det gör att det inte finns så mycket nytt som förvånar eller överraskar. Inslaget med Ankis barnbarn var dock en liten krydda som skapade en ny nyans, men det hade behövts mer. Tack och lov räcker mysfaktorn bra för att jag ska vilja läsa ännu mer om Anki, men nästa gång hoppas jag på att få bli lite mer överraskad!

Dit solen aldrig når är lika bra som Marianne Cedervalls böcker, med en otroligt mysig känsla blandad med spänning, intriger och obehag. Och det är just det som är problemet. Jag blir aldrig förvånad när jag läser, för seriens tredje bok förljer samma mönster som de tidigare böckerna, och det räcker inte riktigt ända fram. Inslagen med historia och barnbarnet är dock det som rädda Dit solen aldrig når. Ja, och så all mysighet, för jag lovar att jag kommer tillbaka till Mullvalds socken enbart tack vare den!

Betyg: 
★ ★ ★ ☆ ☆ 

Författare: Marianne Cedervall
Förlag: Lind & CO
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 342 st (Inbunden: 297 st)
Åldersgrupp (Enligt mig): 
Serie: Anki Karlsson, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dit solen aldrig når
Andra delar i serien: Av skuggorna märkt, Låt det som varit vila
Annat: Läst som e-bok

Blev du intresserad?
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON.