onsdag 6 maj 2020

Dödssynden

Dödssynden är Harper Lees klassiker från 1960. Berättelsen som tar plats i Maycomb i södra USA fick mycket uppmärksamhet när den publicerades. Från unga Scouts perspektiv följer man både barndomens idyller och hur en anklagelse om våldtäkt får hela staden att hålla andan. Den anklagade mannen är nämligen svart och den utsatta kvinnan vit, och boken blir ett ifrågasättande om fördomar, rasism och hatet som finns i samhället. 

Jag gör mitt bästa för att älska alla människor... även om det går trögt ibland – lilla vän, det är aldrig förolämpande att bli kallad för något som någon tror är fult. Det visar bara hur fattig den personen är, det kan inte skada en.
s. 114

* * *

Jag hade av outgrundliga skäl enorma förväntningar när jag slog upp Dödssynden. För även om jag läst många av de klassiker halva världen lovordat har jag sällan gått med i hyllningskören, och det här är tyvärr inget undantag.

Jag kan förstå bokens storhet, och om jag hade läst den med hundraprocentigt engagemang från första sidan och tänkt på varenda formulering, kanske den skulle landat annorlunda. Men den krävde för mycket för att ge mig den aha-upplevelse jag kanske naivt hoppats på att få utan att lägga ner hela min själ i läsningen.

Jag beundrar dock verkligen Harper Lee för både hennes idé och utförande. Det är ett smart drag att berätta boken från ett oskyldigt barns perspektiv, för det gör att saker inte lindas in bakom metaforer, utan allt beskrivs precis för vad det är utan eufemismer. Det gör att allt blir så svart-vitt, vilket blir effektfullt och får budskapet att träffa ännu starkare. 

”Ni vet sanningen, och sanningen är denna: somliga negrer ljuger, somliga negrer är amoraliska, somliga negrer är inte att lita på i sällskap med kvinnor – vare sig svarta eller vita. Men det är en sanning som passar in på hela det mänskliga släktet och inte på någon speciell ras.” 
s. 208-209

Då och då tyckte jag mig dessvärre tappa bort den röda tråden. Rättegången som var den förväntade huvuddelen av boken upptog en förvånansvärt liten del av den, och istället låg mycket fokus på Scout och Jens liv, vilket inte var en nackdel, men samtidigt inte vad jag väntade mig. 

Dödssynden är ett mästerverk, för rätt läsare. För den som kan ge den sitt fulla engagemang och vända och vrida på varenda ord. För mig är det bara en unik bok som väcker intressanta tankar och frågor tack vare det briljanta barnperspektivet som gör allt otroligt träffande. En vacker dag kanske jag är redo att ta till mig hela Harper Lees förmodat storslagna författarskap. 

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Harper Lee
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2015 (Original: 1960) 
Antal sidor: 285 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To Kill a Mockingbird
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. /Lexie