"Smaragdgrön"

Av Kristin Gier

Förlag: Bonnier Carlsen                                

Utgivningsår: 2010 (Tyska) 2013 (Svenska)

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 479 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: Ädelstenstrilogin, Del 3

Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Smaragdgrun
Andra delar i serien: Rubinröd, Safirblå

Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: I den avslutande delen om Gwendolyn och hennes märkliga situation, ställs allting på sin spets. Gwendolyn försöker reda ut svaren på alla frågor hon har, och hon får hjälp från ett oväntat håll. Oförklariga saker händer både i dåtid och nutid och det blir allt tydligare att någon av väktarna inte har helt rent mjöl i påsen, men frågan är vem.

Vad är det för fantastiskt som ska hända när kronografen fylls med blod från alla tolv tidsresenärer? Och vad händer egentligen mellan Gideon och Gwendolyn? Ena stunden vill han inte ens prata med henne, och nästa tycks han vara förälskad av henne. Vad är det egentligen han har i kikaren? Försöker han bara manipulera henne eller har han en helt annan tanke med sitt skådespelande?

Omdöme: Den här boken är en väldigt bra och värdig avslutning på denna serie. Egentligen tyckte jag inte att det fanns så mycket att skriva om kvar, förutom att reda ut svar på alla frågor Gwendolyn hade. Dock blev jag positivt överraskad, för den här boken handlare om en massa saker ändå.

Bokens karaktärer är bra beskrivna och jag tycker verkligen om hur Glenda och Charlotte är. Det ger boken en extra liten sak, som är rolig. Gwendolyn är väldigt klok och tänker ofta roliga tankar. Jag gillar också hur Gideon är annorlunda i den här boken. (Tänker dock inte berätta hur, för då spoilar jag för mycket...) Leslie är också en bra karaktär, som författaren verkligen fått till. Spöket, eller demonen, som Xemerius själv vill bli kallad, ger verkligen boken en extra sak, som är bra. Han är hela tiden så rolig när han pratar med Gwendolyn. Han är ofta sarkastisk och inte rädd för att säga saker. Det som gör allt ännu roligare är att Gwendolyn inte kan säga emot framför alla, för då tror de att hon är galen, som pratar med luft.

Jag tycker att bokens språk är bra och ganska lättläst, även fast det är mycket text. Författaren har verkligen fått till de olika karaktärernas attityd genom att beskriva hur de säger saker och gör saker. Jag förundras verkligen över tidsperspektivet i boken. Från första boken till sista har det bara gått några få veckor, även fast det händer så mycket. Det är skickligt gjort av författaren, utan att det känns som att det händer alldeles för mycket saker.

Det enda negativa jag kan komma på är att kapitlen är väääldigt långa ibland, och jag gillar inte när man måste sluta läsa mitt i ett kapitel. En annan sak är att det ibland kan bli väldigt krångligt med alla tidsresorna. Det är ju i och försig vad boken handlar om, men det är ändå svårt att hålla reda på allt. Allt rörs till när någon säger tex. "Det händer på lördag för dig, men för oss i morgon", "Bli inte rädd när du får besök under din elapsering imorgon" eller "Jag kommer tillbaka till dig år 1958, för då har du nog lite fler svar". Jag lyckades inte reda ut allt det där, och då är jag ändå en van läsare. Därför rekommenderar jag inte den här boken till väldigt ovana läsare, som vill läsa något enkelt, för den här boken är allt annat än enkel att förstå.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att det här är en bra, men ganska komplicera bok. Karaktärerna är bra beskrivna och språket är lätt att läsa. Den här boken rekommenderar jag till vana läsare som gillar spännande böcker och som är från kanske 12 år.

Betyg:

★ ★ ★ ★ ★ ★  ★ ★ ★ ★