tisdag 5 juli 2016

"Glastronen"

Av Sarah J. Maas

Förlag: Modernista

Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 400 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Glastronen, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Throne of Glass
Andra delar i serien: Midnattskronan, Eldens arvtagare, Skuggornas drottning, Empire of Storms, Tower of Dawn, *Untitled*
Annat:

Handling: I ett land i avsaknad av magi, där kungen styr med järnhand, kallas en lönnmördare till ett slott. Hon reser dit, inte för att döda kungen utan för att vinna sin frihet. Om hon besegrar tjugotre motståndare i en tävling mördare, tjuvar och soldater blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens Mästare.

Hennes namn är Celaena Sardothien.

Kronprinsen kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet kommer att beskydda henne. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet och det är där i syfte att döda. I takt med att den ena efter den andra av hennes motståndare dör förvandlas Celaenas kamp för frihet till en kamp för överlevnad, och till ett desperat försök att förgöra ondskan innan den utplånar hennes värld.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag fastnade direkt och jag är förälskad. I Adarlan, turneringen, Celaena, Dorian, Chaol och resten. Till och med urdtecknen, magin och fantasyinslagen! Att jag säger att jag älskar en fantasy-bok är faktiskt riktigt stort. Sarah J. Maas borde bli väldigt stolt! Boken kommer igång direkt, och sedan blir det inte en jobbig stund. Det är en unik och intressant handling. Spännande med turneringen, utan att det blir för våldsamt. Härlig kärlek, och en lagom stor dos fantasy! Love it!


Det faktum att det är en i princip ny värld man ska introduceras till blir inte något negativt eller jobbigt. Man dras med på ett naturligt sätt, och flytet är magiskt bra. Det är ett ärligt och äkta språk. Inga fåniga liknelser, utan direkt på. T ex tänker Celaena plötsligt: "Jag ville hänga honom i trädet" och sedan "Jag skulle vilja kyssa honom". Inget mer med det. Det är ett annorlunda och inspirerande sätt att skriva på. Det är ett riktigt bra driv och fina beskrivningar. Det kändes verkligen som att jag var med och klättrade på slottsmuren och såg festerna med egna ögon! Språket lyckas också egga upp spänningen och även dialogerna är helt fantastiska. Så roliga, känslosamma och trovärdiga. Språket är också gammaldags och vackert, trots fantasyn, vilket är intressant.

We each survive in our own way
Second place is just a nice title for first loser

Det faktum att Celaena är "den onda" har jag lite svårt att förlika mig med. Jag gillar henne från början till slut, men samtidigt vill jag inte gilla en lönnmördare. Att man ändå gör det visar hur skickligt Sarah J. Maas skriver. Det är intressant att läsa ur en "onds" perspektiv. Celaena är härlig och har en rolig attityd. Hon är modig, något fräck och självgod och vågar stå för vad hon tycker. Hon tillverkar ett vapen av hårnålar och skruvar om dörrarna så att det ska gnissla om någon kommer. Det är sådana saker som får mig att beundra henne. Hon är smart och alltid sig själv.

Dorian är mest som andra prinsar, men han känns så äkta. Relationen mellan honom och Celaena förstärker nog det lite också. Chaol är egentligen ganska bister och sådär, men man märker verkligen att Celaena gillar honom, och de har verkligen en fin och oväntad vänskap. Och han är ganska rolig! Alla relationer känns ganska otippade, vilket är kul och inspirerande. Det är fin vänskap och kärlek. Celaena gör en stor utveckling igenom boken, vilket är roligt att läsa om. Så för att sammanfatta är det många fantastiska karaktärer. De känns trovärdiga och är roliga och intressanta att följa.

Slutet var riktigt spännande, om än något svårt att hänga med i. Det blev en hel del fantasy som komplicerade, men det var intressant och grymt spännande. Och lite av en cliff-hanger, så jag längtar tills tvåan kommer på svenska! Jag kan inte säga att jag blev så förvånad över slutet, bortsett från fantasy-inslagen och det. Det gör dock ingenting, för det var mycket annat jag inte väntade mig!

Glastronen kan vara den bästa fantasy-boken jag läst. Den är fylld av magi, kärlek, action och allt är nästan för bra, men ändå känns det trovärdigt. "Glastronen" är unik, komplicerad och gammaldags, men ändå lätt att hänga med i. Handlingen är bred och spännande, och språket trollbinder. Det är vackert, enkelt, äkta och inspirerande. Celaena, Dorian, Chaol och det andra fastnar man för direkt, trots deras brister. Det talar för en skicklig författare. Celaena är en ny favorit från första sidan. Bortsett från sitt brottsregister är hon verkligen någon att se upp till! 


Betyg: 

    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)