onsdag 1 februari 2017

"Olyckornas tid"

Av Moïra Fowley-Doyle

Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015/2016 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 286 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Accident Season
Annat:

Handling: Vi höjer glasen för olyckornas tid för den underjordiska strömmen där själarna sjunker för blåmärken, hemligheter, minnen och spöken i ännu en skål för flodens väg.

Det händer vid samma tid varje år. Bulor och blåmärken, skärsår och stygn, lungor som fylls av vatten. Så länge sjuttonåriga Cara kan minnas har olyckornas tid varit en del av hennes liv. I oktober varje år drabbas hennes familj av mystiska olyckor: skrubbsår, brutna ben, plötsliga dödsfall. Tragedier som förföljer Cara, systern Alice och styvbrodern Sam, men som ingen vill prata om. Olyckornas tid är här, och varje hemlighet är en möjlig olycka. Men det här året börjar Cara ställa frågor.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Om jag skulle beskriva Olyckornas tid med ett ord är det märklig. För det här är bara så märkligt och jag är uppriktigt besviken. När jag läste om boken lät den unik, spännande och jag trodde att den skulle vara grym, men så är det inte. Den liknar till stor del Kanske är det allt du behöver veta, och då tänker jag på just det här märkliga och kompiskretsarna. Fast Olyckornas tid är snäppet bisarrare och det är ingen fördel. 

Det största problemet är att man aldrig vet vad som är verklighet och vad som bara är någon form av fantasi, magi eller dröm. Man kan helt enkelt inte hänga med och det blir alldeles för rörigt. Dessutom händer det alldeles för lite som tar boken framåt. Handlingen är trög och tyvärr inte intressant alls. Saker hädar, men passar inte ihop och det finns inget unikt i det. Jag är faktiskt besviken, för jag väntade mig så mycket mer av Olyckornas tid

Boken är seg. Kanske beror det dels på att den är så ointressant, men samtidigt är språket trögt. Det varierar mycket och vissa stunder flyter boken på bra, men vid andra tillfällen är boken bara jobbig att läsa. Språket är dessutom så tråkigt. Det är platt och det finns inget liv i det, utan det är bara dialog och ord uppradade, vilket gör boken riktigt tråkig att läsa. Dessutom är dialogerna trista och det finns varken humor eller djup på sidorna.

Karaktärerna är jag verkligen besviken på. De är tråkiga och overkliga utan att det blir till något positivt. De dricker alkohol, röker och tar droger ungefär 70% av tiden, och det finns inget unikt eller intressant i det. Dessutom känns relationerna overkliga och deras egenskaper känns framtvingande, som om de bara finns för att det ska hända något och för att boken ska bli speciell. Det funkar inte, och jag känner verkligen ingenting. 

Redan efter ett tiotal sidor förstod jag ungefär vad som skulle ske, och det gör läsningen ännu tråkigare. Jag gillar att författaren försöker ge läsaren en chans att ligga steget före, men att redan från början ge en alldeles för tydlig ledtråd fungerar inte bra. Slutet är inte precis som jag tänkt, men nära nog. Dock är det faktiskt slutet som är den här bokens styrka. Det är visserligen märkligt, men trots allt genomtänkt och spännande. 

Olyckornas tid är en enorm besvikelse. Det är en märklig och bisarr berättelse och jag saknar så mycket. Det är som om att försöken att skapa något unikt har gott överstyr, och resultatet är en seg och konstig roman utan handling. För även om en del saker händer finns det inget riktigt sammanhang och först i slutet blir det intressant. Även då är det inte riktigt bra, för redan i början har boken blivit alldeles för förutsägbar. 

Betyg:
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)