I Kalifornien skälver jorden är Anna Hörnells debutroman, om Melin som är trött på Norrbotten, sitt trista liv och vill testa något nytt. Hon bestämmer sig därför för att åka till USA, närmare bestämt Kalifornien och staden San Louis Obispo, där hennes kusin Madi bor. Tillsammans blir kusinerna bjudna till stora fester, och Melin träffar Lucas Sparkman, och faller direkt. Dessutom verkar han tycka om henne också, och livet har aldrig varit så bra som det är i Kalifornien.
Melins kärlek till Lucas ställer dock till problem för henne själv och för hennes relation till Madi. Melin vet inte hur hon ska tolka Lucas och vad han egentligen vill, men lever efter hans spelregler, oavsett vad det kostar henne. När Melins college-år närmar sig slutet får dock både hon och alla andra annat att tänka på, då en tragedi inträffar. Samtidigt kvarstår frågan om vad hon och Lucas egentligen är för varandra.
”Det finns två sorters människor i den här världen. Det finns de som lever i Kalifornien och de som inte lever alls.”
s. 45
”Det finns två sorters människor i den här världen. Det finns de som lever i Kalifornien och de som inte lever alls.”
s. 45
* * *
Jag förväntade mig av någon anledning så mycket mer av den här boken. Jag tyckte att den lät spännande, annorlunda och ganska härlig, men så är inte riktigt fallet enligt mig. Jag har personligen vissa problem med att förmodligen mer än halva boken involverar sprit, fester och alldeles för fulla ungdomar. Jag tycker inte att det är intressant att läsa om, och när det är en så enorm del av boken blir det verkligen inte bra.
Jag måste också säga att jag inte riktigt gillar handlingen. Jag gillar verkligen idén med att åka till Kalifornien för att hitta sig själv och så vidare, men det är ungefär där det tar stopp, för Melins utveckling under boken blir inte så intressant att följa som jag hade hoppats på. Jag tycker istället att boken är tjatig och jag fastnar aldrig för Melin som person, vilket gör hela läsningen ganska tråkig. Det händer ärligt talat inte så mycket stora saker egentligen, utan det är mest en massa tugg fram och tillbaka, vilket är otroligt synd.
Jag gillar dock vändningen som kommer nära slutet, och det sätt som Anna Hörnell redan tidigt i boken hintar om att något kommer hända. Det är det som ger mig en anledning till att läsa vidare, då jag vill veta vad som ska hända, så det är bra. Samtidigt måste jag säga att det som nu hände också var lite blekt. Jag tror att det hade blivit bättre om man hade lärt känna alla involverade karaktärer mer, för som det är nu känner man ingen egentligen, och det blir därmed svårt att bli engagerad. Det hade också passat med lite mer bok efter "händelsen", för att den på något sätt skulle tagit ut all sin rätt.
Trots det uppskattar jag dock verkligen slutet så som det är nu. Det är först i slutet som jag faktiskt börjar uppskatta Melin, då hon gör det jag själv har väntat på hela boken. Det är verkligen ett bra slut på en halvdan story, och det är faktiskt det som blir hela bokens räddning för min del.
I Kalifornien skälver jorden är en besvikelse. Storyn är blek och händelselös, även om jag gillar själva grundidén. Jag saknar också att lära känna karaktärerna, för det gör man knappt alls nu. Räddningen blir dock den oväntade vändningen och sättet den hintas om, samt slutet som sätter de flesta av bitarna på plats, och till slut gör att jag och Melin hamnar på rätsida med varandra. Synd bara att det var slutet på boken.
Jag måste också säga att jag inte riktigt gillar handlingen. Jag gillar verkligen idén med att åka till Kalifornien för att hitta sig själv och så vidare, men det är ungefär där det tar stopp, för Melins utveckling under boken blir inte så intressant att följa som jag hade hoppats på. Jag tycker istället att boken är tjatig och jag fastnar aldrig för Melin som person, vilket gör hela läsningen ganska tråkig. Det händer ärligt talat inte så mycket stora saker egentligen, utan det är mest en massa tugg fram och tillbaka, vilket är otroligt synd.
Jag gillar dock vändningen som kommer nära slutet, och det sätt som Anna Hörnell redan tidigt i boken hintar om att något kommer hända. Det är det som ger mig en anledning till att läsa vidare, då jag vill veta vad som ska hända, så det är bra. Samtidigt måste jag säga att det som nu hände också var lite blekt. Jag tror att det hade blivit bättre om man hade lärt känna alla involverade karaktärer mer, för som det är nu känner man ingen egentligen, och det blir därmed svårt att bli engagerad. Det hade också passat med lite mer bok efter "händelsen", för att den på något sätt skulle tagit ut all sin rätt.
Trots det uppskattar jag dock verkligen slutet så som det är nu. Det är först i slutet som jag faktiskt börjar uppskatta Melin, då hon gör det jag själv har väntat på hela boken. Det är verkligen ett bra slut på en halvdan story, och det är faktiskt det som blir hela bokens räddning för min del.
I Kalifornien skälver jorden är en besvikelse. Storyn är blek och händelselös, även om jag gillar själva grundidén. Jag saknar också att lära känna karaktärerna, för det gör man knappt alls nu. Räddningen blir dock den oväntade vändningen och sättet den hintas om, samt slutet som sätter de flesta av bitarna på plats, och till slut gör att jag och Melin hamnar på rätsida med varandra. Synd bara att det var slutet på boken.
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Anna Hörnell
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 310 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: I Kalifornien skälver jorden
Annat:
Blev du intresserad?
Gillade inte heller denna, tyvärr :/
SvaraRaderaNej, vad synd, men alltid lite skönt att inte vara ensam om att inte gilla en bok! ;)
Radera