torsdag 23 januari 2020

Stjärnstenen

Tack, Fredrik Söderqvist, för det färgstarka recensionsexemplaret!

Stjärnstenen är Fredrik Söderqvist första bok, och han har gett ut den själv på sitt egna förlag namngivet efter sin familj. Det är en actionfylld fantasyroman om landet Aicha där magi, drakar och andra märkligheter tillhör vardagen. Dit välkomnas trettonåriga Anneli och hennes lillebror Niklas av en märklig slump. Snart visar det sig dock att syskonens ankomst dit dock kanske inte var helt oväntad. Det viskas om någon som kallas Annelore, samtidigt som en ond trollkarl växer sig allt starkare. De unga tvingas ut på ett magiskt äventyr där faror lurar överallt och riskerar att ta ifrån Anneli alla hon älskar.

De steg vidare, högre och högre, och när de hade kommit så högt att marken under dem endast var ett mörkt gytter, brutet bara här och där av små svaga lampor, så dök månen upp. 
[...]
   Bakom dem föreföll Raguin att sova under sin gnistrande hatt medan Adonis hade blicken vänd mot drakens huvud, förbi Anneli och Niklas, tillsynes ointresserad av månens trollkraft.
   Anneli huttrade till.
   ”Var har vi gett oss in på?” mumlade hon.
s. 36-37

* * *

Hade jag läst den här boken för sex eller sju år sedan är jag övertygad om att jag hade älskat den. Eller, åtminstone handlingen och själva idén, även om elvaåriga jag nog inte hade uppskattat Fredrik Söderqvists trots allt ganska avancerade språk. 


Det är det som är bokens problem: den är för mellanåldern, fast ändå inte. Söderqvist har byggt upp en underbar, färgstark fantasivärld som skulle göra vilken mellanstadieelev som helst lyrisk. Addera sedan en spännande och medryckande handling där vänskap, syskon och rädslor är i centrum. Till det läggs dock ett språk som är ganska lättläst, men för avancerat för att det här ska vara den perfekta boken för elvaåringen att läsa själv. 

Med det inte sagt att jag inte tycker om språket. Det är lättläst om än fylligt, och samtidigt medryckande och har bra flyt. Det görs också en del tappra försök till lite lättsam humor, som dock mest känns krystade. Jag tänker exempelvis på allt kring "din vilja är min lag" som upprepas lite för många gånger. 

Boken känns lite som ett försök att skriva någonting i stil med Harry Potter, och dit når den tyvärr inte. Det är inte för att boken är ointressant – tvärtom är den härlig och lagom – utan för att språket inte harmonierar med handling och karaktärer, och för att den inte sticker ut.

Stjärnstenen har en mysig och trivsam handling som underhåller, och karaktärer som engagerar, även om bokens idé inte är unik. Problemet är att språket inte harmonierar med resten av boken, så målgruppen blir otydlig och det blir svårt att finna rätt läsare till Sagan om Aicha. Fast för den ännu ej läsande elvaåringen kan Stjärnstenen ge mersmak!

⭐️ ⭐️ ⭐️

Författare: Fredrik Söderqvist
Förlag: Enma Förlag
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 376 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10-15
Serie: Sagan om Aicha, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Stjärnstenen
Andra delar i serien: -
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris och Bokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. /Lexie