tisdag 8 november 2016

"Ingen normal står i regnet och sjunger"

Av Sara Ohlsson

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 221 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Ingen normal står i regnet och sjunger
Annat: 

Handling: Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Och om kärleken är som ett elstängsel och elstängslet redan är ihop med någon och någon är ens bästa vän i hela världen. Hur gör en då? 
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag har inga förväntningar när jag öppnar boken, och inget förändras inom mig när jag slagit igen den. Det är en sorglig, men sann, sammanfattning av den här läsupplevelsen. Jag faller aldrig för den här typen av böcker så som andra kan göra. De är okej, men inget särskilt. Det är Ingen normal står i regnet och sjunger också. Den tillhör dock de bättre, beroende på något som skiljer den från de andra liknande böckerna. 

Handlingen är egentligen inte så speciell. Söt vänskap, kärleksproblem, försoning, ni vet. Det är inte så intressant, och dessutom känns inget särskilt trovärdigt, och det är svårt att relatera. Däremot måste jag berömma Sara Ohlsson för hur hon skriver om homosexualitet. Man möter det ofta i böcker, men oftast är det då mycket snack om fördomar och sådär. Här beskrivs det bara som det är; kärlek, vilken kärlek som helst. Och det är fint och speciellt. 

Det här är nog första gången jag säger att det är negativt med bokens flyt. För språket är hemskt. Jag antar att det tilltalar många, just för att det är så enkelt, men jag gillar det inte alls. Det är inget personligt mot den här boken, utan det är den här typen av böcker. Språket bygger på dialog och är platt och tråkigt. Dessutom är det så fult och även om kärleken beskrivs målande känns de inte äkta, utan det är mest svammel. 

Bokens karaktärer bara... är. De är platta och väldigt otrovärdiga. Relationerna är fina, men de känns ändå inte äkta. Allt går för enkelt och det gör att kärleken inte känns äkta alls. Dessutom kan jag inte relatera till någon av dem. Jag avskyr Ella. Jag förstod inte varför hon skulle ställa till det så för sig. Varje gång blev hon räddad, och det kändes inte alls rätt. Annars skulle jag säga att karaktärerna är ganska stereotypa för sådana här böcker. 

Jag måste dock berömma boken för omslaget. Det är så himla fint och på något sätt så himla lockande. Även titeln är fin, och texten på baksidan är verkligen intressant, men boken stämmer inte alls överens med det. Jag förväntade mig mer av en glad och härlig bok med humor, men jag blev tyvärr väldigt besviken. 

Ingen normal står i regnet och sjunger är en sådan där bok. En sådan där bok jag inte gillar. Man förstås innan att det kommer bli en sådan bok, men ändå testar man, och blir besviken. Språket är fel, karaktärerna är fel, handlingen är fel. Däremot måste jag berömma författaren för hur hon skriver om homosexualitet. Hon gör det inte till någon grej, vilket är ovanligt. Även omslaget är riktigt fint, men tyvärr ger inte boken samma härliga känslor.

Betyg:
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie