lördag 16 juni 2018

Lysande blå

Lysande blå är Emelie Beijers första roman, och första boken i fantasyserien Öarnas rike. Beijer introducerar läsaren till en ny värld där en konflikt mellan vanliga människor och mutanter pågått sedan länge. Vid en viss ålder undersöks alla i Öarnas rike, och när det är Elyons tur innebär hennes resultat att hon värvas till armén, som ska skydda befolkningen. Hon inser dock snart att hon och de andra i samhället inte varit lika säkra som de alltid trott.

Senare upptäcker hon också nya, oväntade sanningar om sig själv som får henne att ifrågasätta allt hon någonsin trott. Snart måste hon dessutom besluta sig för om hon ska välja sitt folk eller kärleken, för hon kan inte rädda alla. 

De tre drog efter andan. Elyon försökte fokusera på gestalterna.
   ”Vad är det?”
   ”Dina ögon är alldeles blå, lysande blå.” Manon lät nästan förundrad.
   ”Blå? Men mina är bruna.”
s. 50

* * *

Till att börja med vill jag ge Emelie Beijer en stor eloge för hennes språk. Hon skriver på ett så speciellt sätt, då hennes språk är mycket bildligt och beskrivande, och det gör att man som läsare har mycket enkelt att föreställa sig den värld hon beskriver, samt karaktärerna hon berättar om. Sällan står det bara ”sa” den och den, utan oftast beskriver Beijer hur sakerna sägs, och det gör läsningen så mycket roligare, då den får ännu en dimension, samtidigt som man verkligen kan se karaktärerna framför sig.

Även fast jag gillar språket går dock boken segt fram, vilket beror på att jag aldrig fastnar för handlingen. För det första går saker och ting overkligt fort fram, och vissa delar är lite osammanhängande. Det känns nästan som att man missar en sida då och då, fastän så inte är fallet, och det gör läsningen lite trist. Nej, jag gillar helt enkelt inte riktigt storyn, då den inte känns helt färdig, lite för mycket händer och det aldrig hinner bli spännande. 

Dessutom har jag väldigt svårt för Elyon. Egentligen är hon fantastisk, för hon är så himla självsäker från början och motsatsen till den klassiska hjälten inom ungdomsböcker. I vanliga fall är hjälten ofta ofrivillig och har dåligt självförtroende, men Elyon köper läget direkt och sedan är känslan verkligen ”Det här mitt uppdrag och jag är stjärnan”. Jag gillar grejen med att Beijer låter Elyon vara sådan, för det är nytt och unikt, men samtidigt gör det att det är svårt att känna sympati för Elyon, och jag gillar henne verkligen inte alls. 

Lysande blå har ett underbart, målande språk, men det räcker inte riktigt till en handling som går för fort fram för att det någonsin ska kännas spännande och ofta blir osammanhängande. Jag gillar inte heller huvudpersonen, Elyon, men samtidigt är jag imponerad av Beijers idé att göra henne så som hon är, för hon är unik inom genren och det gör att jag är intresserad av vad mer Öarnas rike har att bjuda på. 

Betyg: 
    ☆ 

Författare: Emelie Beijer
Förlag: Everlasting Publisher
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 416 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Öarnas rike, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Lysande blå
Andra delar i serien: 
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris och Bokus


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)