

s. 79
* * *
Sammanfattningsvis upplevde jag den här berg- och dalbaneläsningen ungefär så här: spännande början, seg, spännande och intressant mitten, seg och tänkvärt slut. De här sega delarna blev lite för långa för att boken skulle kännas intressant överlag, även om det finns tre riktigt spännande partier kring just en mördares tankar, symboliken i mordet och idén om att brott beror på miljö och inte personen själv.
Så boken var något av en besvikelse även om det finns vissa delar som gör att man förstår dess storhet. Samtidigt blev jag förvånad över att den var så lättläst. Språket är inte onödigt invecklat utan oväntat enkelt, och det gör att det är lite enklare att kämpa igenom även de segare delarna.
Brott och straff gör mig förvånad. Dels då språket är oväntat enkelt, dels då boken inte fängslade mig fullkomligt. Det finns storslagna partier som väcker många intressanta tankar och frågor, men i huvudsak finns segare partier som tar över. Ska man läsa en klassiker ska man kanske inte välja den här, men det är en läsvärd bok för den tålmodiga.
”jag dödade inte människan, jag dödade en princip!”
s. 328
Brott och straff gör mig förvånad. Dels då språket är oväntat enkelt, dels då boken inte fängslade mig fullkomligt. Det finns storslagna partier som väcker många intressanta tankar och frågor, men i huvudsak finns segare partier som tar över. Ska man läsa en klassiker ska man kanske inte välja den här, men det är en läsvärd bok för den tålmodiga.
⭐️ ⭐️ ⭐️
Författare: Fjodor Dostojevskij
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 Original: 1866)
Antal sidor: 668 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Ryska
Originaltitel: Преступление и наказание
Annat:
Blev du intresserad?
Jag läste den här för många år sen och då tyckte jag väldigt mycket om den. Sen försökte jag läsa den igen, men då kom jag inte igenom den...
SvaraRaderaHmm, märkligt det där hur ens syn på en bok kan förändras så enormt med tiden...
Radera