"Förr eller senare exploderar jag"

Av John Green

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2011 (Engelska) 2013 (Svenska)

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 313 st

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: -

Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The fault in our stars

Annat: Läst som pocket, har filmatiserats.

Handling: Sextonåriga Hazel har sedan några år cancer. Hon går hela tiden omkring med vetskapen att hon aldrig kommer att bli fri från sin cancer. I en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar hon Augustus. Han är frisk från cancer och han ger Hazel hopp om en frisk framtid. Augustus är speciell och väldigt klok och Hazel och han blir snabbt vänner. Dom inser hur lika varandra dom är och tillbringar mer och mer tid tillsammans. När Hazel är med honom känner hon sig som en vanlig tonåring, men när hon kommer tillbaka hem vet hon att hon aldrig kommer att bli som andra. Tillsammans med Augustus gör Hazel saker hon aldrig skulle ha klarat av ensam och hon är lyckligare än någonsin. Frågan är bara hur mycket tur, eller otur, man egentligen kan ha.

Omdöme: Oj, vilken bra bok. Den är väldigt sorglig, men många gånger blir man glad när man läser. Den har en annorlunda handling, om ungdomar med cancer och det var väldigt intressant att läsa om deras vardag och tankar. Det fanns väldigt många minnesvärda citat i boken och det var bra och annorlunda. Jag gillade de flesta karaktärerna som var med i boken. Jag vet inte vem av Hazel och Augustus jag gillade mest, för båda var så intressanta som karaktärer. Dom var lika varandra, men ändå väldigt olika. Augustus hade alltid så bra svar på frågor och var klok och "poetisk". Hazel förändras så mycket från början av boken till slutet och hon var så rolig och glad när hon var med Augustus.

Det här citatet är så bra, jag kommer aldrig att glömma det: 
‟Man dör inte av dem om man inte tänder dem", sa han, precis när mamma kom fram till trottoaren.
"Och jag har aldrig tänt någon. Det är en metafor, förstår du. Man sätter den dödande grejen mellan tänderna, men man ger den inte makten att döda.”

Betyg:
★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★
Tankar om boken: Markera för att läsa

(Läs bara om du läst boken)

• Augustus säger alltid Hazel Grace och inte bara Hazel, trots att Hazel i början bara vill bli kallad för Hazel. På något sätt gjorde den lilla grejen att jag gillade Augustus mer och mer som karaktär. Han börjar varje telefonsamtal med att säga "Hazel Grace" också när hon/han ringer.

• Det är så sorgligt att Hazel inte kan tillåta sig själv att vara ihop med Augustus för att hon tror att hon kommer att dö snart och hon vill inte att han ska tvingas sörja igen, eftersom hans förra flickvän dog i cancer.

• Det är så... Jag vet inte, men något är det. Att de med cancer kan skoja med varandra om cancern.

Tex. Hazel till Isaac: "Jag har blivit skitsnygg sedan du blev blind".

• Augustus och Hazel pratar om sin sjukdom och döden som om dom pratar om vädret. Som om det inte vore något speciellt alls. Och det är så hemskt och sorglig, men ändå "vackert".
• Och varför måste författare alltid döda ens favoritkaraktärer?