fredag 28 september 2018

Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget, som skrivits av Paula Hawkins, blev rosad för flera år sedan och har nu även blivit till film. Det är en thriller, en deckare, men med en del tvister. Dessutom spelar tåg en avgörande roll. Sitter man på tåget från Ashbury till London ser man rakt in till husen på Blenheim Road, och på det tåget sitter Rachel 8.04 varje dag, påväg till sitt före detta jobb som hon förlorade flera månader tillbaka på grund av sin alkoholism. 

Rachel ägnar de fyrtiofyra plus fyrtiofyra minuterna tur och retur varje dag åt att fantisera fram liv hos människorna hon ser från sin fönsterplats i tåget, men en dag ser hon något som gör fantasin till verklighet. Rachel får något att engagera sig i, samtidigt som hon först måste bekämpa sina egna demoner för att ens ha en chans att lyckas. Och det visar sig snart att faran kanske är närmare än hon tror. 

Om jag sitter i vagn D, vilket jag brukar göra, och tåget stannar vid den där signalen, vilket det nästan alltid gör, har jag perfekt utsikt över mitt favorithus invid spåret: nummer 15.
s. 12


* * *

Jag har väntat så länge på att läsa den här boken, och nu när jag äntligen gjorde slag i saken och faktiskt läste den är allt inte riktigt som jag väntade mig. Kvinnan på tåget heter boken och det är ju en titel som man tycker borde skvallra om att tåg har en stor betydelse, vilket förövrigt texten på baksidan också gör, men tåg spelar faktiskt inte någon särskilt stor roll. Det är enbart i början tåg är viktiga, och jag älskar verkligen det här: ”8.04 tåg, samma människor, samma utsikt, sedan hem igen”, men jag hade önskat mer. Mer tåg, något mer unikt.

Så här i efterhand tycker jag mest det är en bok om alkoholism, som jag inte har minsta, lilla relation till, vilket leder till att jag har svårt att relatera till bokens skeenden. Ämnet är dock viktigt och intressant, och det är bra att det tas upp, men det var inte vad jag väntade mig här. I övrigt är dock boken riktigt spännande och jag gillar thriller-inslagen, och att det finns så få möjliga misstänkta, men att det ändå är så svårt att förstå vem som är skyldig. När man väl förstår det bjuder dock Paula Hawkins på några riktigt obehagliga kapitel, där man verkligen känner det som att man umgås med en mördare. Imponerande! 

Förutom det tyvärr sparsamma tågåkandet, som ändå gör boken speciell, sticker boken ut tack vare Rachel. Sällan har jag följt en karaktär som henne. Hon gör mig ständigt frustrerad, när hon vägrar ta tag i sitt beroende, söka hjälp, och när hon fortsätter ljuga för alla om allt. Samtidigt vill jag känna med henne, men det är svårt, för hela hon utstrålar en osympatisk, uppgiven människa som inte bryr sig. Samtidigt gör det mig ont att jag låter den här sjukdomen definiera henne, och att jag har så svårt att se bortom den. Tänkvärt inslag!

Kvinnan på tåget är i egenskap av thriller mycket bra, då den har rätt uppbyggnad för att ge läsaren möjlighet att lösa fallet och då spänningen och obehagskänslan ständigt trappas upp. Dessvärre är den inte så unik som väntat, och jag sörjer att det är alkoholism och inte det intressanta tågåkandet som har huvudrollen, då det ger en väldigt mörk, dyster berättelse - som dock är viktig och tänkvärd, men inte vad jag sökte när jag tog upp boken. 

Betyg:
     

Författare: Paula Hawkins
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: 2016 (original: 2015) 
Antal sidor: 396 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Girl on the Train 
Annat: Läst som pocket

Blev du intresserad? 
Du hittar boken som pocket på Adlibris, Bokus och CDON
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON

2 kommentarer:

  1. Gillade verkligen denna så funderar på att läsa hennes senaste I djupt vatten... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Den hade jag inte ens hört talas om förrän nu. Låter obehaglig, men också spännande...!

      Radera

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie