onsdag 9 mars 2016

"Som stjärnor i natten"

Av Jennifer Niven

Förlag: Lilla piratförlaget
Utgivningsår: 2015 (Engelska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 392 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the bright places
Annat: 

Handling: Alla tror att populära Violet Markey räddar skolans "freak", Theodore Finch, den där dagen uppe i klocktornet, men sanningen är egentligen en annan. Ända sedan hennes systers död har Violets liv varit skevt. När hon lär känna Finch öppnas dörren till något nytt. En tillvaro som rymmer den djupaste sorgen och den största kärleken. Men samtidigt som Violets värld växer, börjar Finchs värld krympa.

-Bokens baksida

Omdöme: Bara titeln ger ju ledtrådar om att det här är en sådan där underbar, hjärtekrossande bok. En sådan där bok fylld med fina citat, skildringar, glädje, tårar. Och självklart det slutet man inte alls ville ha. Det gjorde så ont i mig, för även fast jag nog visste vad jag kunde förvänta mig av slutet, kunde jag inte tro att det skulle bli så här. För det är så orättvist. Handlingen är riktigt vacker, för den byggs verkligen upp på ett trovärdigt sätt. Allt är så genomtänkt och binds ihop fint. Man är fast redan från början, tack vare funderingar kring vad som ska hända och den stora variationen av glädje och sorg. Det går inte att släppa taget.


Språket är väldigt remarkable. Det är så unikt, för det förenar både det enkla vardagliga, glädje, sorg och det oerhört vackra med alla fina citat. Det vare ett nöje att bara glida igenom språket och boken och det uppkommer många känslor. Det är häftigt hur Jennifer Niven har lyckats få språket och alla känslor att verkligen pendla mellan största lyckan och djupaste sorgen, på ett högst naturligt sätt. Det blir aldrig jobbigt som läsare att hänga med, utan allt känns så äkta. Jag börjar fundera på om jag faktiskt inte var med där i klocktornet. Det är fart i dialoger, men de kan också vara så djupa och sorgliga.

Jag ska erkänna min skepsis över Theodore Finch i början. Hur han satt och skrev anteckningar kring olika självmordsmetoder, och var så olevande. Jag hade så svårt att placera honom efter vad han gjorde i klocktornet och det som följde. Han verkade som världens lyckligaste ena stunden och nästa stund skrev han en utvärdering om att ta livet av sig med gift. Men jag gillar honom så mycket nu. Hur han hittade livsglädjen med Violet. Han kunde verka så trasig, men så klok han var. Och Violet är också så härlig. I början gillade jag inte riktigt henne heller, men sedan kom det sig. Relationen mellan henne och Finch är så fin.

Handlingen är på många sätt unik, inte minst tack vare strövtågen Violet gör tillsammans med Finch. De är så himla häftiga och det är så mysigt att läsa om utflykterna. Finch tillsammans med Violet är helt klart ett ostoppbart team. Och deras relation som växer fram med dessa strövtåg och de utvecklas också så mycket som personer. Och sedan i slutet, med strövtåget. Det är vackert, men brutalt sorgligt.

För att sammanfatta: Så här i efterhand finns det en liten del av mig som ångrar att jag tog del av den här historien, för den är sorglig, men ack så fin. Fast en ännu större del av mig är så glad att jag faktiskt har fått ta del av en sådana här historia. Den har så mycket att ge. Språket är unikt och karaktärerna är på många sätt unika de också. Fast slutet var så förfärligt orättvist och sorgligt, trots att jag hade tanken på det någonstans där i bakhuvudet hela tiden. Nu hoppas jag på mer ungdomsböcker av Jennifer Niven.

Betyg:
 

En lite rolig sak är att hemsidorna som nämns i boken finns på riktigt:
Germ Magazine
• Eleanor and Violet

Nu lite tankar som innehåller spoilers: (Markera för att läsa)

• Medan jag läste, och nu i efterhand, kunde jag inte låta bli att likna Som stjärnor i natten med Förr eller senare exploderar jag. Det här vackra och djupa, men samtidigt vardagliga, som kommer fram i både handling och språk. Så på pricken lika. Och kärleken. Och killen som väcker upp tjejen och får henne att leva. Och så är det killen som dör. Det där orättvisa.


• Om man spånar vidare på punkten innan: Augustus valde aldrig att dö, men det gjorde Finch. Eller? Det rådde delad mening om det. När man mår så där dåligt, kanske känns det inte som att man har ett val. Det är något som även kom upp i boken. 


• Något jag noterade medan jag läste är att Violets kapitel heter "X dagar till skolan slutar" eller något liknande, medan Finch kapitel heter "Dag X som vaken". Det måste vara medvetet och det är ganska intressant. Medan Violet ville få slut på allt och räknade tiden som var kvar, räknade Finch hur långt han hade klarat sig. De hade verkligen så olika perspektiv på saker. Och ändå slutade det såhär. 


2 kommentarer:

  1. Hej! Jag lånar min morfars dator. Jag är 12 år och jag undrar vad jag ska tänka på om jag ska göra en bra redovisning om en bok jag gillar. Du är inte den enda som älskar boken som stjärnorna i natten. Det bästa med boken är nog de olika citaten. Snälla hjälp mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag tror inte riktigt jag förstår din situation. Ska du göra en muntlig redovisning om en bok? Då tycker jag att det viktigaste är att du väljer en bok du verkligen gillar, så att du kan prata fritt om den. Berätta sedan om bokens handling och ha med några citat när du berättar vad du gillar med den, så blir redovisningen ännu bättre. Hoppas du fick lite hjälp!

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)