Ensam i Paris och andra historier

Ensam i Paris och andra historier är Jojo Moyes första samlingsroman för två kortromaner och nio noveller. Läsaren delges berättelser om himlastormande kärlek, otrohet och djupaste attraktion. I huvudrollerna finner vi självständiga kvinnor vars liv tar nya och oväntade vändningar på både fysiska och känslomässiga plan. Det är en samling berättelser att njuta av i stunden, men också att minnas till framtiden.

* * *

Ensam i Paris, samlingens första kortroman: jag gillar storyn, trots att den är väntad och inte lyckas överraska mig särskilt mycket. Det som gör att jag ändå gillar romanen är dels att jag känner igen mig lite i Nell, samt att all vänskap och kärlek är så fin och så verklighetstrogen. Dessutom lyckas Moyes med bedriften att få de många händelserna att gå i trovärdig takt, trots att romanen är så kort. Det är en söt, hoppfull och vacker kortroman som underhöll mig där och då. 

Den som sig i leken ger är en fantastiskt bra novell. Den är lagom lång och just så förvånande och oväntad som en novell bör vara. Jag älskar idén med ett företag som arbetar med att dementera rykten och jag älskar vändningen mitt i och avslöjandet i slutet, som verkligen knäpper en på näsan och får en att känna sig så lurad, för wow, det är så genialt!

Kärlek på eftermiddagen är den novell i boken som jag gillar minst, för den är egentligen inget särskilt. Jag uppskattar dess längd, som är alldeles perfekt, och jag tycker också om att den är väldigt trovärdig. I övrigt stannade den dock inte kvar i mitt minne så länge.

En fågel i handen är egentligen en märklig novell. Med en handling jag ärligt talat inte fastnar alls för, lyckas novellen dock fängsla mig en stund, för jag tycker att det dilemma den berör är intressant att läsa om. Det är en utstickande berättelse, och bara det gör den läsvärd. 

Krokodilskor väver skickligt och snyggt in kritik mot samhället, samtidigt som Jojo Moyes här bjuder på unik underhållning för sina läsare. Handlingen är intressant och lagom bred. Jag älskar att läsa om alla kontraster i olika liv, och bara idén att skriva om hur mycket ett par skor kan betyda och vilken skillnad ett par klackar kan göra, är underbar. 

Rånarna underhåller mig mest av alla noveller i samlingen. Den är jätterolig att läsa, tack vare att den ärligt talat är helt galen och egentligen totalt orimlig. Där och då får dock Moyes så professionellt allt att kännas helt logiskt, rimligt och självklart, och det är otroligt. Jag gillar verkligen storyn och det oväntade slutet. Det är en unik, rolig och oväntad novell och jag läser den gärna igen, främst tack vare den underhållande dialogen. 

Smekmånad i Paris, bokens andra och sista kortroman, är en positiv överraskning, då man här återser huvudpersonerna från Sophies historia. Konceptet med två perspektiv från två olika tider är fortfarande en framgångsfaktor. Jag gillar också hur man pendlar mellan vilka karaktärer man gillar och inte, och Jojo Moyes är verkligen expert på att få en att tycka precis som hon vill, när hon vill. Skickligt skrivet!

Förra årets kappa låter trist (känner mig hemsk som tycker det), och faktum är att jag också tycker att novellen är trist. Storyn är tråkig och har ingenting särskilt som gör att jag kommer minnas den. Jag gillar dock slutet som är fint och bra, men ändå inte speciellt eller minnesvärt på något sätt. 

Tretton dagar med John C är spännande och intressant. Slutet gör mig verkligen paff och jag känner mig fullkomligt lurad, vilket jag älskar. Det är helt perfekt, men det finns ett stort problem: jag tänker ständigt på att den person som tappat mobilen kan ligga skadad eller rentav mördad i någon buske och det är inget som någonsin ens nämns (?!!). Kanske är jag för skadad av dagens samhälle, men att huvudpersonen aldrig ens tänker den logiska tanken stör mig hela tiden, och det är synd för en annars grym novell.

Margot är liksom många andra av novellerna helt oväntad, men den sticker dessutom också ut, då den är sorglig. Jag gillar också att det samtidigt är en otroligt galen och knäpp novell, för det blir så tänkvärt när dessa saker visar sig vara blandade i slutet. Från den här novellen kommer jag verkligen ta med mig det faktum att man ska ta vara på sin tid och göra det bästa av den, och ett budskap är ju det finaste man kan ta med sig från något man läst. 

Dagen innan jul gör mig full i skratt, för julens stress och dess tvång är alltför välbekanta. Det är en rolig novell att läsa på så vis, och jag fastnar också för den utstickande och egentligen helt orimliga relationen mellan kvinnan och taxichauffören. Även här finns de oväntade vändningarna, men det jag fastnar för mest här är ändå all igenkänning.

Ensam i Paris och andra historier är en härlig samling kortromaner och noveller. Jojo Moyes noveller är välskrivna, unika och underhållande. De är lagom långa och har karaktäristiska, oväntade vändningar som får en att bli förvånad och känna sig lurad. Budskapen är utstickande och viktiga, och relationerna känns realistiska, trots det minimala utrymmet Jojo Moyes tagit. Över lag är det en härlig bok fylld av känslor, överraskningar och värme, och den gav mig härliga lässtunder och insikter. 

Betyg:

★ ★ ★ ☆ ☆ 

Författare: Jojo Moyes

Förlag: Printz Publishing

Utgivningsår: 2018 (original: 2016)
Antal sidor: 287 st

Åldersgrupp (Enligt mig): 15+

Serie: -

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Paris for One and Other Stories

Annat: 

Blev du intresserad? 

Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.