Dorei

Tack, Fafner Förlag för ett fint recensionsexemplar!

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Dorei är sista boken i Karolina Bjällerstedts sällsamma fantasytrilogi. Under kung Traverons styre håller Storriket på att falla sönder. Samtidigt härjar de fruktansvärda gnistbärarna och ägnar sig åt förfärliga ritualer. Om Storriket ska kunna överleva måste änkedrottningens nyfödda dotter kronprinsessan Berilen gömmas undan i säkerhet, och amman Dorei tillsammans med en brokig skara får den svåra uppgiften att till slut avgöra Storrikets framtid. Kan prinsessan och hela riket räddas, så att det åter får blomstra?

”Snart skallade det kusliga stridsropet igen:

   – Gnistan ska befrias – Mantor, Mantor! Gnistan ska befrias – Mantor, Mantor!

[...]

   Gnistbärarnas mål var inte att vinna utan att utrota alla som inte delade deras tro. 

[...]

   – Det här kan i värsta fall bli slutet för Norrstad, sade hon högt. Men det får inte bli slutet för det nya storriket. Prinsessan Berilen måste föras härifrån.”

s. 12-13

* * *

Jag vill verkligen tycka om Dorei och skriva ännu en rosande recension om Karolina Bjällerstedt Mickos författarskap. Dessvärre är Dorei en besvikelse.

Egentligen började min besvikelse redan i bok två, när man inte längre läste om Mantor, Araes och de andra. Jag tyckte att första boken var helt fantastisk, då den verkligen stack ut, med tanke på att det var fantasy, men på ett väldigt lågmält och personligt sätt, utan krig i främsta fokus. Larona var okej, då man också där fick läsa om spännande karaktärer och relationer. 

I Dorei saknar jag dock allt det där. Handlingen har tagit sig för långt från första boken för att det här ska kunna kallas för en trilogi. Det hade passat mycket bättre att skriva två fristående fortsättningar på den första, för nu finns knappt någon röd tråd och det gör det förvirrande att läsa Dorei. Det görs visserligen några tappra försök sent i boken att binda ihop allt, men det räcker inte. 

Allt det här hade dock gått utmärkt att bortse från om boken i övrigt hållit samma klass som Mantor och Larona, men det gör den inte. Jag fastnar aldrig för någon av karaktärerna, och jag saknar också de tidigare fascinerande relationerna med sina dilemman. Jag saknar också mystiken, för även om det sker en del omvälvande avslöjanden fram mot slutet räcker det inte för att få min känsla av den här boken positiv.

Den här boken är mest klassisk fantasy och sådan finns det redan så mycket av. Här saknar jag allt det som gjorde seriens andra böcker speciella och till något vars like jag aldrig tidigare mött. Det här är tyvärr bara vanlig fantasy för mig, och det blir trist. Dessutom tar det mer än halva boken innan det blir nedförsbacke och läsningen känns lätt och medryckande, för den är främst trögläst och lyckas aldrig fånga mitt intresse. 

Jag tror att Bjällerstedt Mickos fantastiska, kreativa idéer tog slut i Larona, för det här är som att läsa något av en helt annan författare. Den här boken gavs dessutom ut fem år efter den andra från början, och redan där inser man ju att något måste ha hänt på vägen. 

Dorei är inte alls vad jag hoppats på eller förväntat mig efter en magiskt bra inledande bok. Trilogins röda tråd saknas, och jag saknar också karaktärerna, relationerna och dramat som gjorde början av den här serien till något minnesvärt. Dorei är en besvikelse och ett trist avslut på en annars underbar serie. Just nu önskar jag att jag hade stannat efter första boken, för det var där Karolina Bjällerstedt Mickos glänste som mest. 

Betyg: 

★ ★ ★ ☆ ☆

Författare: Karolina Bjällerstedt Mickos

Förlag: Fafner Förlag

Utgivningsår: 2019 (Original: 2004)

Antal sidor: 412 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: Till Esperani, Del 3

Originalspråk: Svenska

Originaltitel: Dorei

Andra delar i serien: Mantor, Larona

Annat: Tidigare utgiven år 2004, nu nyutgiven.

Blev du intresserad? 

Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.