onsdag 7 augusti 2019

Till minne av en villkorslös kärlek

Till minne av en villkorslös kärlek, skriven av Jonas Gardell, är en omfattande släktkrönika och främst en berättelse om Jonas egen mor. Det är en berättelse om styrka, som kan inspirera. Det är också en bok om sorg och att gå vidare och resa sig igen. Men framför allt är det en berättelse om förbundet mellan Jonas och hans mor Ingegärd och den villkorslösa kärlek mellan dem. 

Jag har hört att människor som ska träffa mig för första gången varnas, man säger till dem att vara på sin vakt, för ”du vet väl att han alltid ljuger!”. Det vill jag bara säga, att så är det inte. 
   Jag talar alltid sanning.
s. 19

* * *

”Jag talar alltid sanning.”

Det här citatet kommer tidigt i boken, och är sedan ledordet för den berättelse som Jonas Gardell ska komma att berätta för alla sina läsare. Förklara då snälla för mig, som inte insett vidden av djupet i den här boken, hur det kan komma sig att den högst levande Jonas Gardell i boken hävdar sin egen död redan för många år sedan. 

Saken är den att om jag läser någon form av bok som inte är fiktiv utan ska vara en verklig berättelse, så förlorar jag snabbt förtroendet för den om den inte alltid är sann. Det här är förmodligen något fantastiskt djupt sätt att skriva på, men jag fastnar inte alls för det, då jag mycket hellre hade velat läsa mer om den "riktige" Jonas Gardell och inte hans egen b-version. 

Samtidigt är det lite intressant när man inte vet vad som är riktigt och inte, och jag förstår absolut att det kan vara trist att skriva om sig själv och lättare att göra det så här. Det är helt klart en helt unik bok, och jag har aldrig läst något liknande, och därför blir jag motvilligt intresserad redan från början. När Gardell börjar citera sig själv från sina tidigare böcker och texter vet jag dock inte längre, för samtidigt som man vet (tror?!) att det är Gardell själv som skrivit, blir det som att det inte längre är det och det är säkert djupt, genialt och klockrent i den högre kulturvärlden. Jag tycker dock bara att det är konstigt

Jag tycker inte heller att det tillför något när ett barn plötsligt tar över stafettpinnen och blir bokens berättarröst. Barnet föddes nämligen aldrig under mitten av 1900-talet, på grund av ett missfall. Nej, sådana här saker passar verkligen inte mig. Hade boken varit fantastisk och haft ett bra flyt och driv hade jag kunnat stå ut med sådana här saker, men den tog mig över två veckor att läsa, just för att jag aldrig fastnade för den och för att den är alldeles för lång för att vara lite intressant, speciell och behaglig att läsa. Jag gillar berättelsen, för den är stark och berör, men hälften i sidantal vore nog, och därför är det ingen bok för mig. 

Till minne av en villkorslös kärlek är förmodligen ett mästerverk, men jag är inte rätt läsare, och jag förstår inte syftet med så mycket i den här boken. Berättartekniken är märklig, allt är för djupt för mitt ungdomliga sinne och även om storyn håller, gör inte språket det. Det är ansträngande att läsa boken och jag sörjer nästan de två veckor den tog ifrån mig. Den enda ljuspunkten är berättelsen som är gripande och faktiskt har ögonblick då boken känns läsvärd. Jag är ändå glad att jag läst något från Jonas Gardell, men jag längtar inte efter mer. 

Betyg: 
★ ★ ☆ ☆ ☆ 

Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 552 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Till minne av en villkorslös kärlek
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)