tisdag 27 augusti 2019

Jag kommer hem till jul

Jag kommer hem till jul är en feelgood-roman av Joanna Bolouri, där vi möter trettioåttaåriga Emily som ännu inte har hittat rätt i livet. Hon bor fortfarande i en delad lägenhet och bävar inför nästa gång hennes föräldrar ska fråga när det är dags för giftemål och barn. Tack och lov har hon äntligen en underbar pojkvän, så när det närmar sig jul är Emily tvungen att lova att ta med sig Robert. Problemet är bara att de gör slut en vecka innan. Emily orkar inte med familjens besvikelse, och på så sätt hamnar hon och hennes störiga granne Evan i en bil på väg mot Skottland och en familj med skyhöga förväntningar på pojkvännen Robert. 

”Usch, du är ett svin, Evan.” Jag vänder på klacken och marscherar tillbaka in i min lägenhet och hör honom ropa bakom mig.
   ”Robert. Du är ett svin, Robert.
   Jag stänger dörren efter mig, går raka vägen till mitt rum och kastar mig på sängen. Det snurrar runt i min skalle. Evan kanske lyckas i rollen som välavlönad marknadsföringschef, men hur i helvete ska jag klara av att spela hans flickvän när det enda jag vill göra är att strypa den jäkeln?”
s. 101

* * *

Det här är utan tvekan en av de absolut roligaste böckerna jag läst på länge! Den är verkligen klockren på alla sätt och viss och lockar mig till skratt gång på gång. Att jag läste en bok om julen mitt i sommaren gjorde verkligen ingenting, för det här är en bok jag skulle kunna läsa när som helst, flera gånger till. Joanna Bolouri skriver unikt humoristiskt och med ett så lättsamt språk att det bara är ett nöje att läsa boken. Hon gör fantastiska gestaltande beskrivningar av bokens alla galna situationer och det går verkligen inte att sluta le.

Dessutom har hon lyckats magiskt bra med huvudpersonen och berättarrösten Emily. Trots att hon är tjugo år äldre än jag har jag inga problem med att känna igen mig i henne i vissa situationer, och det känns verkligen som att vi kommer överens. Dessutom är hon sådär verkligt rolig och inte på något överdrivet sätt, och jag älskar verkligen att läsa om henne. 


Jag tycker också otroligt mycket om relationen mellan Emily och Evan och sättet den utvecklas på. Det är egentligen ingenting oväntat eller oförutsägbart, utan det mest logiska som skulle kunna hända. Trots det gillar jag det, för under bokens gång ändras ens syn på Evan drastiskt, samtidigt som Emily också får en ny uppfattning om honom. I övrigt är boken dessutom allmänt oväntad i de flesta lägen, och man får alltid små härliga överraskningar som gör hela läsningen väldigt oväntad, så att slutet inte förvånar gör inte så mycket. Dessutom är slutet verkligen perfekt, fint och urhärligt. Helt klart optimalt för en så unik, galen och överraskande bok jag verkligen tycker alla feelgood-älskare borde läsa!


Men firar någon verkligen jul som Emilys familj, där nästan hela släkten samlas för att dricka en massa alkohol i alla dess former, leka galna och pinsamma lekar och köra lustiga tävlingar på största allvar? Det känns så otroligt osannolikt men är av just den anledningen otroligt underhållande att läsa om. Även om du inte känner igen dig i det här julfirandet tror jag ändå att du kommer känna igen dig i julstressen och de viktiga tankarna kring att inte alltid försöka vara perfekt på ytan för att göra andra till lags, samt att det aldrig är för sent för kärlek. Det är så underbart att Bolouri blandar lättsam humor med tänkvärt allvar, och hon gör det med bravur!


Jag kommer hem till jul är något av det roligaste jag läst på länge. Bolouri skriver ständigt underhållande med glimten i ögat och allvar i bakgrunden, vilket gör boken intressant på flera plan. Karaktärerna är lyckade och roliga att läsa om, liksom alla deras upptåg och idéer. Jag får inte nog av Emilys familj och deras galna julfirande! I stort är boken visserligen aldrig oförutsägbar, men i det lilla lyckas Bolouri alltid överraska. Det är en bok för alla som känner igen sig i stressen och pressen kring jul, vill skratta ordentligt och önskar slå igen en bok med spirande värme i bröstet och viktiga lärdomar i minnet.


Betyg: 
    ☆ 

Författare: Joanna Bolouri
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2018 (original: 2016) 
Antal sidor: 314 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Most Wonderful Time of the Year
Annat: 

Blev du intresserad? 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON


Slutligen vill jag bjuda på mitt favoritcitat från boken:

”Mamma, Emily vill inte att hennes pojkvän ska duscha medan hon ligger i badet”, säger Iona och räcker ut tungan åt mig.
   ”Hon vill hellre se min nakna rumpa än hans. Är inte det väldigt märkligt?”
   ”Åh, herregud. Skvallrar du för mamma nu? Allvarligt?”
   ”Till Emilys försvar måste jag säga att jag förstår om det kan kännas pinsamt att någon som ser ut som Robert ska titta på en när man är naken”, säger hon och tar sitt schampo. ”Men det är ju din pojkvän, älskling. Han älskar dig precis som du är.”
   ”Hur lyckas du med konststycket att vara både kritisk och uppmuntrande på en och samma gång?” frågar jag och känner på badvattnet. ”Det är verkligen skickligt. Riktigt, riktigt fruktansvärt skickligt.”
   ”Var inte så överkänslig. Jag menade bara att det måste kännas jobbigt som äldre kvinna att ha en så ung och snygg partner. Det var inte menat som kritik.”
   ”Herregud. Ni går mig verkligen på nerverna, båda två.” Jag kastar upp badrumsdörren och skriker: ”ROBERT! ROBERT! Kom och duscha med din ålderstigna flickvän. Men skynda dig innan jag halkar och bryter lårbenshalsen!”
   Impulsiva reaktioner tycks ha blivit något av en specialitet för mig den senaste tiden och jag känner paniken stiga inombords, men jag lyckas bibehålla lugnet inför Iona och mamma. Jag går bort till badet och stänger av vattnet. Käre gode gud – snälla, låt inte Evan komma in här naken.
   Tack och lov dyker han upp fullt påklädd, med rakhyvel, raklödder och en handduk under armen. Han hejdar sig när han får syn på mamma och Iona, som inte verkar ha någon brådska att lämna badrummet.
   ”Åh, så trevligt – då är vi här allihop”, säger han och släpper handduken på golvet. ”Emily varnade mig för att jag kanske skulle få vara med om något slags märklig välkomstceremoni utan kläder i badrummet. Ska jag börja?” Till min fasa drar han upp T-shirten som om han ska börja klä av sig, och jag kastar mig över honom och skriker att han beter sig högst olämpligt medan mamma viker sig dubbel av skratt. Inte heller Iona kan låta bli att fnissa.
   ”Ut!” skriker jag och pekar på den öppna badrumsdörren. ”Båda två.”


   Evan flinar och tar upp handduken från golvet medan de två fnissande fårskallarna troppar ut i hallen.
s. 193-194


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie