Rött, vitt och kungligt blått

Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston utspelar sig i maktelitens toppskikt. Alex är son till USA:s första kvinnliga president och som en del av Vita Huset-trion lämnar medierna honom aldrig i fred. Så när Alex och Prins Henry av Wales bråkar och råkar välta det brittiska prinsparets 75000 dollar värda bröllopstårta blir det sannerligen problem. För att mäkla fred mellan stormakterna måste ärkefienderna Alex och Henry låtsas vara bästa vänner. Snart tar deras relation dock en oväntad vändning som riskerar skapa ännu större problem. 

””Ursäkta att jag inte är besatt av dig som alla andra. Jag förstår att det måste vara förvirrande.”

    ”Vet du vad?” säger Henry. ”Det tror jag visst att du är.””

s. 24

* * *

Visst, det är klyschigt hur ärkefiender blir vänner genom att lära känna varandras dolda sidor och så vidare, men det fungerar oväntat bra, trots att det inte är det minsta överraskande. Den där scenen i början, på natten, i köket med glassen... Älskar! 

Resten av boken är också strålande, med djupa, knäppa sms-konversationer som får mig att smälta, därefter drömmiga, djupa kärleksbrev i mejlformat. Det går inte att inte sitta och le medan man läser, för allt känns så genuint, så även relationerna mellan Alex, Nora och June, samt Alex och hans mamma. Så fint! 

”Som din mamma kan jag förstå att det kanske inte var ditt fel, men som president vill jag bara be CIA att fejka din död och sedan rida på vågen av sympati-för-dött-barn in i en andra mandatperiod.”

[...]

”Du”, säger hon, ”ska bli vän med Henry igen. Du åker på lördag och tillbringar söndagen i England.”

    Alex blinkar till. ”Är det för sent att välja det där om att fejka min död?”

s. 28-29

McQuistons humor är briljant och boken påminner mig om varför jag älskar att läsa, för det var längesedan jag läste en bok som fick mig att skratta högt. Det är galet roligt och författaren beskriver otroligt skickligt prekära och komiska situationerna på underhållande sätt. Det är sarkastiskt, cyniskt och underbart retsamt.

”Som på beställning hörs några dunsar från andra sidan garderobsdörren, och Henry, med Alex kalsonger uppdragna till hälften, snubblar bokstavligt talat ut ur garderoben.

    Det är, tänker Alex halvt hysteriskt, som en levande rebus.”

s. 266

Alla i detalj skildrade sexscener går dock lite överdrift, men jag har förstått att det lite är en del av genren? Trots de inslagen är det verkligen ingen ytlig romancebok, utan här finns en djup och viktig baksida. Det handlar om heteronormer, att stå upp för sig själv och få älska den man vill. Fler böcker som den här behövs! 

”Han vet inte om han borde ta av något mer. Han är osäker på vilken klädkod som gäller för att bjuda in sin svurna fiende som blev ens låtsasbästis till sitt rum för att ligga, särskilt när rummet ligger i Vita huset och särskilt när personen är en kille och särskilt när den killen är prins av England.”

s. 156

Rött, vitt och kungligt blått påminner mig om varför jag älskar att läsa. Sällan har jag skrattat och känt så mycket när jag läst. Det är stundtals befriande klyschigt, men allt oftare helt unikt och oerhört viktigt, och jag hoppas att den här strålande debuten får lite mer av all uppmärksamhet den förtjänar!

⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️ 

Författare: Casey McQuiston

Förlag: Lavender Lit

Utgivningsår: 2020 (Original: 2019) 

Antal sidor: 475 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 15+

Serie: -

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Red, white and royal blue

Annat: 

Blev du intresserad? 

Du hittar boken på Adlibris, Bokus och Omnible.