måndag 7 september 2015

I'm in love again...

Alltså. Åååh, guud. Igår såg jag The hunger games, vilket var väldigt länge sedan. Jag hade av någon korkad anledning fått för mig att jag tröttnat på serien. Vilket jag möjligtvis faktiskt kan ha gjort, men efter ett tags vila fanns kärleken där igen. För det är ju rena rama mästerverket som Suzanne Collins skapat. Och visst, nej, filmen är inte alls lika bra som böckerna. Så många delar saknas, men när man bara ser filmen utan att tänka på boken, så är även den helt underbar. Alla underbara citat...

"Happy Hunger games! And may the odds be ever in your favor."

"Hope. It is the only thing stronger than fear."

"So here is what you do. You win. You go home. She can't turn you down then."
"I don't think it's going to work out. Winning... Won't help in my case."
"Why not?"
"Because... Because... She came her with me." 

Jag satt och grät då och då i filmen, för den är ju så fin. Jag vet helt ärligt inte vad jag gillar bäst just nu. Divergent eller Hungerspelen. En riktigt svår fråga. Divergent är mer modern och det är mycket fokus på kärlek och vänskap och svek. Hungerspelen är mer med fokus på uppror och det är så mäktiga personer och allt. Alltså, Katniss. Jag hade glömt hur mycket jag älskar henne. För det gör jag. Hon är en så sjukt underbar människa. Hur man ens kan få de idéer hon har... Som att skjuta en pil genom äpplet och äta nattskattan... Så underbart och Katniss. Och hur hon lyckas skapa ett uppror. Tris, hon liknar mig mer, men hon kan vara rätt så tjurskallig och det gillar jag inte. Och visst, hon är med i lite av ett uppror, men inte lika mycket som Katniss.

Nu ska jag sluta jämföra dessa båda underbara serier. De är ju så olika att det inte är rättvist att jämföra dem. Men alltså, Divergent. Erkänn att man tillslut tröttnar på allt vad heter kärlek. Det blir liite för mycket. I Hungerspelen blir det aldrig något överdrivet och inga svek och lögner. Båda dessa serier har sådana fina budskap, men ack så olika de är trots, trots att de ändå är så lika. Men alltså, hela idén till Hungerspelen. Ett skådespel som tillslut blir äkta. Hur fint och sorgligt är det bara inte?
Och vad hände med att sluta jämföra..?

I alla fall. De här serierna gör saker med mitt liv. De finns hela tiden där och nämns i säkert en tredjedel av alla mina inlägg, vilket visar hur mycket jag älskar dem och vad de faktiskt betyder. Jag skulle inte säga att jag är en fangirl (usch, gillar verkligen inte det ordet), men ja, de här serierna har en stor plats i mitt liv, hjärna och hjärta.

Förresten, jag tror att jag har börjat tröttna på Divergent nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. /Lexie